Williams Cup 2006
Trots varnande ord på SBGF:forumet om risk för dålig uppslutning kom till slut 25 spelare till start, varav hela 13 stycken från Stockholm. Om nu 13 är ett oturstal eller låter jag vara osagt, men trots numerärt överläge så blev det idel Uppsalaspelare i de båda finalerna till slut, med Stockholmsspelare på de båda "tröstprisplatserna" i main.
Sidopotten på 200 kr lockade bara till sig 4 spelare. Kanske skrämde Uffe K, Marwin och Svempa bort övriga deltagare med sina tidiga anmälningar. Uppsalas Lars Larsson lät sig dock trots mindre rutin inte sig skrämmas och slantade upp de 200 med ett "va fan...". Denna inställning visade sig lottningsgudarna (och tärningsdito) gilla och gav raskt Lars en bye i första rundan. Med ett aggresivt spel, inklusive kubhanteringen, och nämnda gillande hos tärningsgudarna lyfte inte Lars på foten från gaspedalen förrän i semifinalen mot Ingrid Söderstjerna. Efter en mycket jämn semifinal fick dock en inte helt nöjd Ingrid till slut se sig besegrad av Lars, som alltefter turneringen fortlöpte även började få fart på munlädret under matcherna.
På den andra halvan av lottningen möttes två av sidopottspelarna direkt. Det var Marwin och Svempa som fick det tvivelaktiga nöjet att mötas direkt. Detta blev en mycket lång och jämn match med många sjuka vändningar (Marwin kan säkert ge alla detaljer). Efter många om och men kom det till ett dmp där Marwin tog ett bastant grepp och hade partiet, och matchen, i sin hand. Svempa hade dock tagit 3-punkten i Marwins bo och passade även på att stänga igen sitt eget bo precis lagom till att Marwin började plocka av. Efter att ha behövt överge 3-punkten i Marwins bo med en puck (en kvar) så satt Marwin och skakade koppen med två puckar på punkterna 4, 5 och 6, med några puckar av. Helt orutinerat häller naturligtvis Marwin ut just 6-3, varpå Svempa sken upp en aning. 54 från vall från Svempa imponerade dock inte nämnvärt. Dock var inte Marwins påföljande 54 särskilt mycket starkare. Svempa visade då styrka genom att klippa Marwins blotta och rullade sedan hem matchen mot Marwin som hade hysteriskt svårt att komma in när Svempa började plocka av.
Den fjärde sidopottspelaren, som också fanns på denna halva, var Uppsalas version av Degis, den konstant trashtalkande Ulf "Det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst" Kristiansson. Uffe lyckades i tur och ordning nöta ner Elle Wågström och Mats Sandberg, dock inte helt utan besvär. Dock så gick det betydligt snabbare än Svempa och Marwins match och när Uffe såg Svempa vinna och fick höra att han sedan måste vänta på Svempas match mot Olle, som utpekades som en stekare av rang, hördes tunga suckar. Uffe hann dock inte ens få i sig sin öl innan Svempa raskt hade avverkat stackars Olle. Mot Uffe fick dock Svempa det tyngre och jobbade konstant i motlut. Jag tror dock att Uffes konstanta kommentarer inte bet alltför mycket mot den samlade Svempa, men trots att han sprattlade i några partier post-crawford räckte det inte hela vägen. Därmed fick Svempa också sin svit med två raka turneringsvinster i Uppsala bruten.
I sin semi fick Uffe möta Daniel Bergren som i tur och ordning vann över Sara Utku, Fredrik Samuelsson och Kreta. När denna semi väl började var även Lars fördig med sin semi, varpå han satte sig ner och tittade på, samtidigt som han gjorde sitt bästa för att håna bort Uffe från finalen. Han hade dock inte mycket för detta utan till slut blev det en final mellan Uffe och Lars. I finalen visade det sig dock att Ulf var den med starkast psyke och den av de två som är bäst på att trasha motståndaren. Lars kom ur balans och några av de vågade spel och tag som varit lyckosamma tidigare under turneringen gav noll resultat i finalen. Det blev några tidiga smällar från Uffe och Lars lyckades aldrig resa sig och var aldrig i närheten att nå tvåsiffrigt (finalen till 15). En nöjd Uffe förklarade dessutom att han nu hade slagit sig in på topp 10 på Sverigerankingen i och med turneringens segrar. Tyvärr, för Uffe, måste jag dock meddela att det endast räckte till en 17:e plats på rankingen, 15 poäng från topp 10.
Vi hade dessutom en rak consolationtävling där samtliga utom Uppsalas Göran Karlsson var positivt inställd till att delta. Efter lite övertalning av undertecknad beslutade han sig dock för att delta. Undertecknad fick sedan bittert ångra denna övertalning då jag först märkte att vi blev 17 spelare, vilket gav en "kvalmatch" till 16-lottning och en massa inknappande av bye i rankingmaskineriet. Dessutom fick bar det sig inte bättre än att han gick till final efter segrar mot Olle, Mats S och Douglas.
På den andra sidan lottade jag rutinerat in mig mot Marwin, som var allt annat än positiv efter monstermatchen mot Svempa. När jag dessutom fick allt medrull som jag inte hade mot Ali i main kopplade jag ett tidigt grepp som jag sedan inte släppte. Marwin sprattlade tappert, men ju bättre han slog ju starkare kontrade jag. Sedan fick jag i princip en bye då jag hade turen att få möta Pom. Efter att jag förlorat våra tidigare två möten kunde jag bara inte förlora igen. Här kunde jag spara lite på tärningarna, men ändå gå vidare utan poängförlust. I min semi mot Said Haffo så blev dock det så jämnt det kan bli och till slut så vann jag den med en pucks marginal i ett jämnt avplock i dmp.
Med nyvunnet självförtroende mot Göran som jag tidigare hade lurat in i consolation gick jag ut i furiöst tempo. Sex snabba poäng på tre partier och allt kändes helt ok. Här visade dock Göran rutin och begärde nyval (av tärningar). Jag kontrade med att det bara var bra då jag hade spelat slut på de jag hade. Det visade sig dock att Göran visste precis vad han gjorde då jag bara lyckades kriga till mig två pinnar till och Göran fick gå hem och sova som "bäst av de dåliga".
Ett stort tack till alla som kom och deltog och då särskilt till alla Stockholmare som tog sig besväret att besöka Uppsala samt Sture och Erik som kom från Gävle. Hoppas att ni även kommer nästa år och jag ska även försöka ta till mig de positiva kommentarerna och se om jag kan få till en till turnering här i vår också.
/Micke Nilsson