Glad i hågen och laddad efter en bra trend på de senaste torsdagsturneringarna (två vinster på tre senaste) kände jag (Micke) att det med lite flyt äntligen skulle kunna bli en vinst i en större Uppsalaturnering. När lottningen väl var utförd så kändes det dock betydligt tyngre och vinsten kändes plötsligt väldigt långt borta. Av de åtta högst rankade spelarna som deltog så hade sju av dessa lottats in på den övre halvan där jag själv blev lottad mot rankingtrean Dennis i inledningsmatchen. Den av de åtta högst rankade som återfanns på den nedre halvan var fjolårsfinalisten Nicolas, som var fjärderankad bland de närvarande.
Det visade sig dock att fru Fortuna åtminstone var på min sida mot Dennis. Sedan fick jag också oväntat stöd från en påhejande Uffe, som för ovanlighets skull hoppades att jag. Den enda anledningen till det var naturligtvis att Uffe skulle få möta vinnaren och helst ville undvika att få möta Dennis. Uffe hade tämligen raskt slagit Jocke, som när han såg lottningen jublande sa att han skulle vinna tredje raka mot Uffe, något som alltså inte riktigt var nära att hända. Med Uffes och Fortunas hjälp så besegrade jag till slut så Dennis.
Uffe avböjde sedan vänligt men bestämt att spela på Einars gamla spel som blivit något av mitt turspel då jag hållit till på det i de torsdagsturneringar jag vunnit nyligen samt även i vinstmatchen mot Dennis. Trots hemmaplan så fick en mer och mer suckande Uffe bita i det sura äpplet då jag med fru Fortuna som kompanjon rullade hem även denna match. I semifinalen fick jag sedan den stora äran att få möta Martin, som med bred marginal toppade rankinglistan.
Tyvärr har jag dålig koll på övriga matcher då jag var fullt upptagen med mitt eget spel, men vad som återberättades var att Ali hade ett bra grepp på Said, men Said lyckades tydligen inte helt oturligt komma tillbaka och vinna den matchen. Martin å sin sida vann i första rundan mot Mattias och lyckades sedan mot Said hämta upp ett rätt stort underläge i slutet till 12-12 (till 13) och sedan även vinna dmp.
Semifinalen mot Martin började dåligt från min sida och större delen av matchen spelades i poängmässigt underläge. Sakta men säkert började jag dock knappa in poängmässigt och tog sedan befälet från 12-12 (till 15) när tärningsgudarna återvände och var med mig resten av matchen.
På den andra halvan så lottades en intressant match fram där Simon och Stefan skulle mötas. Saken var nämligen så att båda är nya för terminen och ingen av dem hade hittills lyckats vinna någon match här i Uppsala (7 respektive 4 raka förluster). Den som lyckades bryta förlustsviten till slut var Stefan, som i sin kvartsfinal ställdes mot Mahmoud som tidigare vunnit mot Mats. Längst ner i lottningen fick fjolårsfinalisten Nicolas och Rizgar var sin bye och fick sedan mötas i kvarten, ett returmöte från semifinalen i förra årets KM. Även denna gång var det Nicolas som gick vinnande ur striden. I sin semifinal vann Nicolas sedan även mot Stefan, som innan hade slagit Mahmoud av bara farten.
I finalen, som liksom semifinalen mot Martin spelades på Einars gamla spel, så fick Nicolas snabbt ihop fler poäng än i fjolårets final (hemska 0-17 mot Uffe) och han tuffade snabbt på till 5 eller 7-0 innan jag släpptes in i matchen. När jag väl kom igång och även tärningarna började rulla min väg så fick Nicolas det tungt. När bucklan var färdig att delas ut så hade Nicolas poängtavla stannat på 11 i 17-poängsmatchen. Men Nicolas, det är bara att bryta ihop och komma igen. Det blev i alla fall 11 poäng mer än i förra finalen. Med den ökningen blir det tredje gången gillt nästa år. Och ärligt talat så kändes det faktiskt lite rättvist att jag fick vinna en större Uppsalaturnering efter dessa år och ett flertal sura finalförluster ;o).
I consolationturneringen tog till någras glädje och andras besvikelse Simon sin efterlängtade första backgammonseger i Uppsala då han i första rundan besegrade ingen annan än Ali. Av bara farten så slog han sedan Mats i semifinalen. Denna semifinal blev en sällsynt kort match trots att den spelades till 11 poäng. Det blev nämligen bara ett parti, där Mats hamnade i ett backgame efter att ha skickat en tidig kub och i Simons avplock skickades en fyrkub tillbaka som Mats nästan stoppade i lådan innan Simon han ställa ner den. Det ville sig dock inte bättre än att Simon straffade Mats med en rötvis bg och tolv friska poäng.
I finalen fick Simon möta Dennis som efter att ha slickat såren efter förlusten mot Micke slagit Uffe och Mahmoud på vägen till finalen. Tyvärr för Simon så tog vinstsviten slut i finalen där Dennis vann tämligen komfortabelt.
Turneringen innebar några stora hopp i rankinglistan, flest placeringar hoppade Simon, som gick från 33:e plats till plats 24. I toppen så gjorde även undertecknad ett stort skutt, från plats 12 till 4, efter att ha vunnit mot spelarna som inför KM låg på rankinglistans plats 1,3,4 och 5.
/Micke
En inte alltför missnöjd Micke...
Fler bilder från KM 2007
Hur turneringen spelades:
Main
Consolation